Lyssnar på fåglarna

och funderar över friheten..
fri som en fågel heter det ju så fint men friheten har ju också ett pris. För en fågel innebär det en ständig kamp för att överleva, belöningen är att få flyga fritt dit näbben pekar (bara den inte blir uppäten på vägen).
I dag är en tung dag, kanske hade varit bättre att sitta i en bur, få mat på bestämda tider och bara få komma ut o sträcka på vingarna när det passade omgivningen..
Sitter på jobbet och saknar de jag älskar, en smått intensiv jobbvecka väntar och som sagt.. i dag känns det tungt.

Läser igenom texten igen och småler över hur dum man är ibland.. det är klart att friheten har sitt pris men det är fan värt det! Rik blir jag ju knappast men å andra sidan är det ju inte det jag vill heller. Vill ju leva.. ända ut i fingerspetsarna och så länge jag kan känna så vet jag ju att jag lever. Belöningen kommer, nära nu, och dessutom så är jag ju ledig tillsammans med vilddjuren hela nästa gång de kommer :))) Det är värt allt!!
Ler också åt talgoxen som just tittade in på mig när jag sitter här inne.. undrar vad han tänkte när han flög iväg.

Att skapa något eget..

när den där känslan kommer.. att: Det här gjorde jag.. jag klarade av det.. det är något alldeles, alldeles speciellt. Min belöning närmar sig för slitet jag lagt ned, för tiden jag offrat, för alla ensamma kvällar, för ångesten att vakna själv födelsedag, jul, nyår. Min belöning den här gången blir att prova på något nytt med folk jag uppskattar och älskar, får se vad jag tycker om det. Lovar att återkomma i frågan..

men va fan...

Den här bloggen skapade jag för att jag ville ha min egen plats någonstans, ett ställe där jag kunde få skriva av mig lite om mina tankar o funderingar... helt enkelt "me, myself and I".
Jag har en förmåga att ha åsikter i allt jag hör om.. spelar ingen roll om jag är kunnig i ämnet eller ej.
Jag älskar att fråga och diskutera för att få fram nya ideer. Är ju knappast någon världsmästare på att ta kritik och att ha fel men va fan.. skam den som ger sig, ska nog lära mig det en dag också.
Jag har varit ganska noggrann här med att inte ta fram några direkta åsikter om någonting för jag vill inte ha diskussioner här men det håller på att ändras.
På bekommen anledning så är det en fråga som ligger mig varmt om hjärtat som ligger och gror och snart kommer det att explodera.
Enkelt förklarat så handlar det om föräldraskap.. lite mer förklarat så handlar det om barns rätt i samhället (förväxla inte med organisationen nu) och föräldrars jävla skyldigheter...
Nu blir jag förbannad igen..
Kommer att återkomma i ämnet, måste fundera ett tag till först..

Gud, som haver barnen kär,
se till mig som liten är,
vart jag mig i världen vänder står min lycka i de vuxnas händer,
morsan kommer, farsan går,
den som har bäst tumme med socialen, det är den som lyckan får

Jag är skitarg

Början på slutet eller är det slutet på början

För andra året i rad så har jag tränat på att ta mig fram i motstånd, man pulsar fram och inser att det hade varit lättare att gå på den raka fina välplogade vägen, men av någon förunderlig anledning så väljer jag den djupa snön i stället. Jag gillar att känna musklerna arbeta, känna hur orken nästan tar slut för att sedan övergå till andra andningen, kraften kommer tillbaka och man känner sig nästan oövervinnerlig. När man sedan tagit sig över gärdet och nått ända fram till den väntande vägen så är känslan underbar.

Det är ändå med en känsla av vemod..
Lite som att se livet passera revy, jag trodde att jag visste vad jag hade men det är skrämmande att inse hur fel man har ibland.
Trodde att livet var utstakat och att jag visste hur det skulle bli.
Det är med vemod som jag tittar tillbaka i bloggen och ser tiden som det har tagit, 2010 märkte jag inte av mycket sommar alls trots att jag skrev att våren kopplat sitt grepp men nu är den till slut ändå här.
Det känns inte som någon seger om det nu var någon som inbillade sig det men ändå är det med ett litet leende i mungipan som jag kliver mot de nya utmaningarna som står på rad.
För utmaning är det, förändringens tid är här och återigen vänder jag upp mitt ansikte mot solen och känner hur den värmer mitt ansikte. Jag är redo att gå och i ryggsäcken har jag packat mina erfarenheter, en del bittrare än andra men de är med mig och hjälper mig att orka mer.
Snön har inte smält bort helt ännu, förmodligen kommer det att dröja ett tag men likförbannat står jag fast vid att: Det som inte dödar, det härdar.
Nu har jag resten av livet kvar och återigen känner jag.. det blir ju vad jag gör det till!

Tack för kommentarer här, blir så glad!!!

joråsåatteehhhh

.. men JAG då??

Vad är det som är viktigt

Den, för mig, svart/vita våren börjar sakta övergå till sina riktiga färger. Det är fortfarande långt kvar och många bakslag kommer att komma men oavsett så kommer ljuset och färgerna att komma.
Runt omkring mig händer saker, såna som betyder något förvinner och kommer aldrig att komma åter. Det enda jag står kvar med är mina minnen och mina bilder, och de är många.
Men plötsligt bleknar alla problem när man sätter det i relation till andras. Jag har alltid gått till försvar för nära och kära. Kan slåss med näbbar och klor för att folk jag älskar ska må bra.
Den här gången finns ingenting jag kan göra, kan bara sitta här och hoppas, hålla tummarna och värst av allt... vänta..
Vill kasta mig i bilen och komma farande, vråla: FÖRSVINN, DU HAR INGET HÄR ATT GÖRA!!!!!!!!!
Men det hjälper inte..
Det enda jag kan säga är: jag finns här.. vare sig du vill prata eller bara vara tyst.
Aldrig förut har jag bott så långt bort

Det finns hopp

Det finns de som orkar kämpa sig igenom alla motstånd för att leva vidare.. de stärker mig

Det är något i luften...

..det är något som händer, en trött men mysig känsla som tar över. En förväntan, inte på samma sätt som i våras när allt "kokade under locket" utan mer "att nu tar det slut"... men inte på ett negativt sätt. Men samtidigt så liksom bubblar det. Förändringar är på gång, luften blir annorlunda men det är svårt att sätta fingret på det.

Hundarna är som vanligt men däremot har gubben fått spader.. här målas det numer hus för glatta livet, sånt där småfix som skulle gjorts för länge sedan betas av i rasande fart..

Själv går jag mest som i chocktillstånd och börjar bli nervös för kommande tävlingar.

Vi får se vart detta slutar... ;o) men ett som är säkert är att det är någonting på gång..

Myser

Att jag älskar lata dagar i solen är ingen hemlighet men det är just det.. lata.. Det blir varmt och svettigt och man orkar inte ta sig för någonting vettigt förutom att ligga vid stranden.

Däremot när vinden viner och regnet ligger i luften, solen kämpar sig igenom med några strålar här och där, då känner jag hur energin kommer åter.

Har tagit en del supermysiga bilder och blir då kraftigt irriterad över att datorn inte vill som jag vill.. Tycker att picasa är ett trevligt program där man kan snabb redigera med bra resultat för att få ut bilder på bloggen men nu vill det inte alls!!!! Det tar en kvart att öppna en bild och jag blir heltenkelt skitsur. Som sagt tålamod är en dygd jag bara har hört talas om..

Ni får nöja er med en enda och så ska jag lägga ut bilder från trakten någon annan dag när jag inte ska i väg till jobbet.

Uj, uj, uj

vad dålig jag är på att sköta den här bloggen just nu!
Inte så att jag har gett upp på någotvis, tvärtom. Jag surfar runt och kollar in andras sidor och bilder och får en massa inspiration. Kameran går för högvarv för att innte tala om redigeringsprogrammen som jag helt plötsligt fakstiskt försöker lära mig!!
En vis person sa en gång till mig att jag inte alltid behövde vara med och prata, och det stämmer ju faktiskt. Ibland kan det vara skönt att luta sig tillbaka och bara lyssna på andras åsikter och lära sig av dem.
... fast jag är övertygad om att det är inte bra att göra så för länge ;o)

Bilderna är från i dag, spöket var helt facinerad över att någon hällt ut frigolit över marken. Han fick ta av sig vanten och känna efter att det verkligen var snö.

Nyponet är ett nygammalt motiv som jag tag i dag i solen när det var uppehåll mellan snöstormarna.

Back in buizznizz

Sisådär ja, nerverna börjar lägga sig på plats igen. En vecka i fjällen tar på krafterna kan man ju säga ;o).
Har påbörjat arbetet med att lägga ut bilderna därifrån, lite jobbigt är det eftersom jag börjar längta tillbaka igen. Dessutom är det rätt många så det tar lite tid.. Återkommer när nästa vända är upplagd.
Kolla gärna in dem här och jag blir alltid lika glad om du vill lämna en kommentar!

Har nu lagt in ännu fler bilder här.

Ingen bra dag

I dag är det ingen bra dag, fotona blir inte som jag vill och jag har ingen lust heller för den delen. Alla kort är värdelösa och jag kan ingenting. Kattj-eln ligger och klöser mig i knät och gubben jobbar. Datorn är slö o visst ja! Jag har inte ätit något ännu, skulle ju bara...

Känns genast lite bättre och föresten så är min katt den goaste av de alla, han har ju bara saknat mig.

Hörs i morgon istället ;o)

Hmmm

Som sagt, tålamod är väl inte min starka sida, att läsa och följa instruktioner är definitivt inte min starka sida men eftersom nu min telefon är så j-la världelös att fota med så känns det som om jag ska försöka upprätt hålla min heder genom att lägga in ett riktigt fotografi åtminstone.. får se om jag lyckas...

Så där ja, två blev det i alla fall. Även om de inte hamnade där jag tänkte mig. Nåja återkommer, nu börjar det närma sig jobbdax.