Lyssnar på fåglarna

och funderar över friheten..
fri som en fågel heter det ju så fint men friheten har ju också ett pris. För en fågel innebär det en ständig kamp för att överleva, belöningen är att få flyga fritt dit näbben pekar (bara den inte blir uppäten på vägen).
I dag är en tung dag, kanske hade varit bättre att sitta i en bur, få mat på bestämda tider och bara få komma ut o sträcka på vingarna när det passade omgivningen..
Sitter på jobbet och saknar de jag älskar, en smått intensiv jobbvecka väntar och som sagt.. i dag känns det tungt.

Läser igenom texten igen och småler över hur dum man är ibland.. det är klart att friheten har sitt pris men det är fan värt det! Rik blir jag ju knappast men å andra sidan är det ju inte det jag vill heller. Vill ju leva.. ända ut i fingerspetsarna och så länge jag kan känna så vet jag ju att jag lever. Belöningen kommer, nära nu, och dessutom så är jag ju ledig tillsammans med vilddjuren hela nästa gång de kommer :))) Det är värt allt!!
Ler också åt talgoxen som just tittade in på mig när jag sitter här inne.. undrar vad han tänkte när han flög iväg.

tomt

bara tomt..
De säger att allting går igen men det här börjar bli löjligt..

välkommen till verkligheten

Min dotter är helt frälst.. hon spelar Sims. Det slog mig just.. en tanke som kändes väldigt skrämmande och svindlande, det är hur likt spelet är verklighetens familj.
Så länge det är roligt och man är intresserad kan man lägga ned hur mycket tid som helst på dem båda och vad den behöver men så tröttnar man.. det känns inte kul längre eller så hör kompisarna av sig och då släpper man allt, stoppar in skiten i garderoben. Det finns ju alltid kvar när man har lust igen.
Och skulle det vara så att man saknar erfarenhet, då kan man ju låna någon annans för att se om man tycker att det är kul. Är det inte det så finns ju garderoben där..

Det handlar bara om skönhet..

ser mig i spegeln och försöker förstå vad det är andra ser.. ser de inte samma monster som jag?
Lutar mig närmre och ser alla fel, hur kan de säga så, provar ett leende men känner ångest och undrar hur länge jag kommer att få ha det kvar.

förstår plötslig känslan.. att se saker för vad de är och tycka om dem för vad de är.. undrar hur många som gör det..
Sitter ofta o redigerar mina bilder, precis som mig själv, just för att kraven är så höga.
Undrar om det är meningen att vi alla ska sättas på pidestaler och se perfekta ut, men vem ser en för vad man är?
Förstår plötsligt varför det gör så ont..
Det var en som som såg MIG, långt innan alla andra, berättade att JAG var bra, långt innan alla andra.
Jag satt inte på någon jävla pidestal, jag var bara jag och det trivdes jag med. Känslan som fyllde mig av att JAG är bra, jag vet ju att det var så.
Det är ju därför jag saknar, det är därför jag längtar.. fast jag förstår inte.. missförstod jag allt så..
Är det så att jag inte duger, är jag inte bra nog som jag är.
Är det meningen att jag ska sitta där uppe och bara synas men då börjar det ju om igen..

ser mig i spegeln och försöker förstå vad det är andra ser.. ser de inte samma monster som jag?
Lutar mig närmre och ser alla fel, hur kan de säga så, provar ett leende men känner ångest och undrar hur länge jag kommer att få ha det kvar.

Men nej.. jag vill inte sitta där uppe.. tycker om att stå på marken och känna gräset under fötterna, tycker om att springa, hoppa och dansa även om jag ibland snubblar.
Men jag bjuder på det.
Blir less, o grinig o jävlig i bland.. har till och med fel fast jag envist hävdar att jag inte har det
Bjuder på det också.

Bjuder också på helt oredigerade bilder idag..
just för att världen är så förbannat vacker.. precis som den är
Det är ju just därför som jag tycker så mycket om den
Undrar om jag kommer att säga så om mig själv någon gång..

Jag trodde en gång..

så många saker..

Det verkar vara fel.

Jag lyssnade en gång på så många saker..

det verkar också vara fel..

Många saker är inte som man tror.. inte alls som man tror i bland faktiskt.

Vad konstigt egentligen, varför ska man krångla till det så för?

joråsåatteehhhh

.. men JAG då??

Bättre..

..lite i varje fall...
Fortfarande små ord som ger styrkan. Så glad att jag hittat er igen.

borde vara bra..

men kraften håller på att ta slut. Känner igen symptomen från några år tidigare, jag glömmer.. tappar ord.. osv

Det är inte långt kvar nu, ljuspunkterna är många och jag vet inte vart jag skulle vara utan er.. ni är allt.

Bäst av allt var att på en o samma dag träffa 4 av de största samt bonus, en lyckokänsla som kommer att hålla sig kvar länge!!

Har inget vettigt att skriva ...

Vad är det som är viktigt

Den, för mig, svart/vita våren börjar sakta övergå till sina riktiga färger. Det är fortfarande långt kvar och många bakslag kommer att komma men oavsett så kommer ljuset och färgerna att komma.
Runt omkring mig händer saker, såna som betyder något förvinner och kommer aldrig att komma åter. Det enda jag står kvar med är mina minnen och mina bilder, och de är många.
Men plötsligt bleknar alla problem när man sätter det i relation till andras. Jag har alltid gått till försvar för nära och kära. Kan slåss med näbbar och klor för att folk jag älskar ska må bra.
Den här gången finns ingenting jag kan göra, kan bara sitta här och hoppas, hålla tummarna och värst av allt... vänta..
Vill kasta mig i bilen och komma farande, vråla: FÖRSVINN, DU HAR INGET HÄR ATT GÖRA!!!!!!!!!
Men det hjälper inte..
Det enda jag kan säga är: jag finns här.. vare sig du vill prata eller bara vara tyst.
Aldrig förut har jag bott så långt bort

Jag har ingen bild idag

men tänker njuta av kvällen med ett bad och ett (eller två ;) ..) glas vin, det är jag värd efter hästpasset på jobbet.

Det finns hopp

Det finns de som orkar kämpa sig igenom alla motstånd för att leva vidare.. de stärker mig

Underligt

det är väl märkligt... precis när man tycker sig se ljuset och att solen är på väg att bryta igenom så vänder det och molnen hopar sig igen...
Undrar om det är vädret jag tänker på nu..

En skön dag

Det blev sent i går för framför allt barnen, mysigt umgänge med sällskapsspel och lite öl för de vuxna (och naturligtvis så ingick jag i laget som vann.. 2 ggr efter varandra :P..).

Tröttheten tar överhanden för samtliga men när äntligen hyra av skidor m.m och det första osäkra åket var avklarat så finns det nog ingenting som kan beskriva känslan av frihet när man åker nedför berget. Solen i ansiktet och vinden i håret... jag bara älskar.

Det är något speciellt med berg för mig.

Precis som inför havet så fylls jag med en ödmjukhet och respekt inför det vackra och mäktiga.

Även om jag åker med ungarna och får ägna stor del av tiden till att hålla koll på dem (om ni sett spöket i full fart nedför en svart backe så skulle ni förstå vad jag menar..) så är känslan av frihet så överhängande.

Se framemot morgondagen när jag får komma ut igen :D

Sitter nu med ett glas vin (och ja.. jag lider lite över den något begränsade tillgången till att kunna surfa fritt, kan ju bara ladda hem för en viss summa och vet inte riktigt var gränsen går = knappt något facebook = inget bejeweld = VÄRLDENS ABSTINENS!!) och ser framemot kvällens bubbelbad och bastu.

Äntligen i Björnrike

Äntligen framme i ett fantastiskt hus. Trött och sliten men i morgon ska det tydligen bli toppenväder och backarna hägrar.
Nu väntar bad och bastun :)

Att leka med bilder..

Att livet går upp och ned är väl knappast någon nyhet.

Hursom haver så vill jag poängtera att bilderna är arrangerade och kraftigt redigerade.

Men har tvångsbehov av att lägga ut dem.

Missar: la aloe veran åt fel håll på mitten bilden = tårar åt fel håll.. :(

Ont igen

Sitter här igen med illamående och huvudvärk, det var länge sedan sist nu men det känns som i går. Panik när jag inte kan röra mig ordentligt, smärtan som strålar ut i armar, ben och nacke. Händerna som värker och inte orkar hålla i saker, fingrarna känns stela.

Humöret hamnar i botten, mest på grund av att jag känner mig hjälplös, avskyr det.

Vill skrika men huvudet tipsar om att det inte är någon bra idé.

Massage säger de som vet, jag säger: rör mig så dör du...

Vet att det går över snart, måste bara härda ut, det gäller att komma i gång så släpper det så småningom men det svåra är just det.. att komma i gång.. siter just nu ihopkurad som en boll och vill bara lägga mig och försvinna.

har missat träningen två veckor nu men i morgon är det äntligen dax igen.. längtar..

Som alltid när jag bara vill fly så längtar jag efter havet, vill sitta på en sten, känna vinden i mitt ansikte och bara lyssna på vågorna.

Händerna värker för mycket för att skriva och huvudet orkar inte hålla fokus...

Skiter i det här.. jag ska gå ut och skotta i stället

Hmmm

En dag full av träning

först mig själv och sedan upp på klubben och köra lite lydnad med hundarna.

Mycket nöjd.

En underbar helg

Jag fyller år imorgon och med anledning av det så blev jag uppvaktad redan igår. Först skogspromenad med hundar och son sedan en jätte mysig eftermiddag med nära och kära gjorde gott! Att solen lyste hela dagen var ju precis vad jag önskat mig så det blev ju perfekt!

Tack allihopa igen!

I morse gick jag upp tidigt och åkte upp på klubben, vemodigt eftersom det var avslutning på unghundskursen jag har haft under hösten. Några saknades i dubbel bemärkelse och det är ett sånt fantastiskt härligt gäng så just nu känner jag mig tom... vad ska jag nu hitta på.

Stort tack till hjälpinstruktörer under kursens gång samt underbara L och P som pratade mest i dag ;).

Bilderna är från en av blombuketterna jag fick i går samt inledningen på denna dag.

Jag såg LJUSET!!!!

En kort stund skymtade det. Jag sprang mot det och det kändes som om alla bekymmer rann av mig, jag kände värmen, det välkomnande men när jag nästan precis var framme så drogs jag tillbaka in i det grå. Ett kallt grått regn strilade.

Det är tur att man har värmen och ljuset ifrån både 2 och 4-beningar runt omkring i vardagen.

Som tex nu... hur sugen är man på att krypa ned i soffan under en filt tillsammans med barnen kontra åka upp på klubben i mörkret och regnet. Jag säger det.. det är tur att jag vet vad som väntar i form av både 4 och 2-beningar... annars skulle jag stanna hemma.