Lyssnar på fåglarna

och funderar över friheten..
fri som en fågel heter det ju så fint men friheten har ju också ett pris. För en fågel innebär det en ständig kamp för att överleva, belöningen är att få flyga fritt dit näbben pekar (bara den inte blir uppäten på vägen).
I dag är en tung dag, kanske hade varit bättre att sitta i en bur, få mat på bestämda tider och bara få komma ut o sträcka på vingarna när det passade omgivningen..
Sitter på jobbet och saknar de jag älskar, en smått intensiv jobbvecka väntar och som sagt.. i dag känns det tungt.

Läser igenom texten igen och småler över hur dum man är ibland.. det är klart att friheten har sitt pris men det är fan värt det! Rik blir jag ju knappast men å andra sidan är det ju inte det jag vill heller. Vill ju leva.. ända ut i fingerspetsarna och så länge jag kan känna så vet jag ju att jag lever. Belöningen kommer, nära nu, och dessutom så är jag ju ledig tillsammans med vilddjuren hela nästa gång de kommer :))) Det är värt allt!!
Ler också åt talgoxen som just tittade in på mig när jag sitter här inne.. undrar vad han tänkte när han flög iväg.

Att skapa något eget..

när den där känslan kommer.. att: Det här gjorde jag.. jag klarade av det.. det är något alldeles, alldeles speciellt. Min belöning närmar sig för slitet jag lagt ned, för tiden jag offrat, för alla ensamma kvällar, för ångesten att vakna själv födelsedag, jul, nyår. Min belöning den här gången blir att prova på något nytt med folk jag uppskattar och älskar, får se vad jag tycker om det. Lovar att återkomma i frågan..

välkommen till verkligheten

Min dotter är helt frälst.. hon spelar Sims. Det slog mig just.. en tanke som kändes väldigt skrämmande och svindlande, det är hur likt spelet är verklighetens familj.
Så länge det är roligt och man är intresserad kan man lägga ned hur mycket tid som helst på dem båda och vad den behöver men så tröttnar man.. det känns inte kul längre eller så hör kompisarna av sig och då släpper man allt, stoppar in skiten i garderoben. Det finns ju alltid kvar när man har lust igen.
Och skulle det vara så att man saknar erfarenhet, då kan man ju låna någon annans för att se om man tycker att det är kul. Är det inte det så finns ju garderoben där..

Jag lutar mig tillbaka

med ett leende.
I mitt liv dyker det upp människor som jag känner mig så tacksam för.
Det behövs egentligen inte mycket, det kan handla om en promenad, sitta på en bänk i mörkret, kolla på en film eller varför inte en middag..
Det som är viktigt för mig är känslan som jag får dela..
Bara vara sig själv för en stund ;) Det var så länge sedan.

Luft under vingarna

Med blandade känslor tar jag steget mot ett nytt liv, känslan av ett misslyckande är gnagande men det som tar över är ändå viljan att leva, alla möjligheter.

En helt ny värld öppnar sig.

Jag sträcker ut vingarna och hoppar.. det är klart som fan att jag kommer att lära mig att flyga!!!

Frid

Underligt

det är väl märkligt... precis när man tycker sig se ljuset och att solen är på väg att bryta igenom så vänder det och molnen hopar sig igen...
Undrar om det är vädret jag tänker på nu..

Drömmer mig bort

Detta gråmulna börjar ta ut sin rätt. Jag saknar solen som aldrig förr och så många saker känns riktigt motigt. Men mitt i allt det gråa så dyker ändå små ljusglimtar upp, oftast är man bara för självupptagen för att verkligen orka uppskatta dem.

Ungarna tog tre simmärken var i går; silver- och guldgroda, silverpingvin resp järnmärket. Hade inte jag och min plånbok hejdat dem så hade de kämpat vidare med fler.

Träningen går framåt, hundarna är helt vilda och sakta börjar jag komma mer och mer till insikt. Har en massa fantastiska människor att både träna och utbyta idéer med och de är ovärdeliga.

Det är ändå skönt att få kura i hop sig med kaffekoppen i hand och drömma sig bort till andra platser.

Bilderna tog jag på väg hem från Tyskland och nej... jag är tyvärr inte sponsrad av något flygbolag ;)

Nu ska jag ut o spåra innan jobbet.

I spårmarkerna..

kan man hitta mycket kul.
För övrigt så kändes spåret riktigt bra....
Mina nerver håller på och spökar och i natt drömde jag mardrömmar om att jag skulle ut och tävla sm och hade glömt tävlingsboken. En av världens bästa hundtränare skulle vara domare och jag vågade inte berätta så i stället försökte jag leja en kille med helikopter som skulle flyga ner boken till mig.....
Undrar om jag lägger för stor press på mig själv.. Det är ju faktiskt bara en 1:a ;o).

Om jag inte har helt fel så är hästen en gammal bekant till mig som jag bland annat tillbringade en underbar julafton med för många år sedan. Hursom haver så är han väldigt vacker.

Ännu en underbar dag o foton av ungarna

Att det skulle vara så svårt att fånga fåglar på bild förstod jag men i det här fallet så undrar jag ju vad jag gjort för att såra den allsmäktige Fotoguden...

Jag tror att de var samma tranor som vi jagat i över 1 mil, dock fick jag den här bilden lite tidigare....

Nåja, jag har inte gett upp ännu!

Idag kom mamma på besök och både jag och barn var hemma, tillbringade ett par timmar vid hembygdsgården här i byn. Mamma har en ny kamera och även hon har blivit smittad av fotosjukan ;o)

När det blev dax för lunch begav vi oss till fantastiska Östermalma och tog sedan en spännande promenad där. Ungarna hittade 1 död kanin och en död fasan, sedan såg vi en levande kanin som Jenta tyckte vi skulle döda... men vi andra höll inte med. På grund av bånglig hund fick jag inte med den på bild. Lägg märke till att det är andra som tagit en del av korten ;o)

Här nedan är det jag som är i farten igen

Vad hände?

Jag trivs på platser där man kan sitta och fundera över "Hur var det här", "Vad har hänt". Tog de här bilderna där och undrar bland annat över hur det kommer sig att det står en bil mitt ute i skogen, hur såg det ut när den kördes dit och vem ägde den?

Ordlös Onsdag - som en dröm

För fler bidrag och andras drömmar, titta här.
För fler av mina drömmar med bildtexter titta här.