Vet inte om du ser det jag ser

men vissa saker känns väldigt bra..
När sonen (morgontröttheten himself) släpar sig upp och vill göra kaffe och när dottern avslutar det jobbiga samtalet från i går med komma upp i min famn så ljusnar det.
Att dessutom få höra mina barn sjunga Lilli och Sussies låt "Show me heaven" på väg till bilen i morse så fullkomligt ångade höstrusket bort.
Men den där riktigt varma känslan, den där som gav mig styrka att orka ett tag till.. den fick jag i går.

Jag lutar mig tillbaka

med ett leende.
I mitt liv dyker det upp människor som jag känner mig så tacksam för.
Det behövs egentligen inte mycket, det kan handla om en promenad, sitta på en bänk i mörkret, kolla på en film eller varför inte en middag..
Det som är viktigt för mig är känslan som jag får dela..
Bara vara sig själv för en stund ;) Det var så länge sedan.

Äntligen

Lugnet sänker sig och mitt "smått" nervösa sinne ser ljuset i tunneln.

Jag är med!!

Jag har fått plats och i och med det så öppnar sig alla dörrar för mig. Har gått och väntat (okej glömt och förträngt men ändå) och nästan hamnat i ett vakuum men nu är det gå G!!

Lugnet drar sig sakta undan ju mer jag inser hur mycket jag har att göra innan allt är klart.

Så där ja, hjulen börjar snurra igen och jag blir mitt vanliga jag igen! Och tur är väl det ;)