Vet inte om du ser det jag ser

men vissa saker känns väldigt bra..
När sonen (morgontröttheten himself) släpar sig upp och vill göra kaffe och när dottern avslutar det jobbiga samtalet från i går med komma upp i min famn så ljusnar det.
Att dessutom få höra mina barn sjunga Lilli och Sussies låt "Show me heaven" på väg till bilen i morse så fullkomligt ångade höstrusket bort.
Men den där riktigt varma känslan, den där som gav mig styrka att orka ett tag till.. den fick jag i går.

En stund av mys

och lite träning kom oxå med... kändes riktigt bra att få njuta av stunden, mig själv och mina intressen. Suget kommer mer och mer

Hösten är här

och i morse var det första gången som jag fick skrapa rutorna men av någon anledning så är jag alldeles varm inombords..
Fan vad det känns bra!

Det handlar bara om skönhet..

ser mig i spegeln och försöker förstå vad det är andra ser.. ser de inte samma monster som jag?
Lutar mig närmre och ser alla fel, hur kan de säga så, provar ett leende men känner ångest och undrar hur länge jag kommer att få ha det kvar.

förstår plötslig känslan.. att se saker för vad de är och tycka om dem för vad de är.. undrar hur många som gör det..
Sitter ofta o redigerar mina bilder, precis som mig själv, just för att kraven är så höga.
Undrar om det är meningen att vi alla ska sättas på pidestaler och se perfekta ut, men vem ser en för vad man är?
Förstår plötsligt varför det gör så ont..
Det var en som som såg MIG, långt innan alla andra, berättade att JAG var bra, långt innan alla andra.
Jag satt inte på någon jävla pidestal, jag var bara jag och det trivdes jag med. Känslan som fyllde mig av att JAG är bra, jag vet ju att det var så.
Det är ju därför jag saknar, det är därför jag längtar.. fast jag förstår inte.. missförstod jag allt så..
Är det så att jag inte duger, är jag inte bra nog som jag är.
Är det meningen att jag ska sitta där uppe och bara synas men då börjar det ju om igen..

ser mig i spegeln och försöker förstå vad det är andra ser.. ser de inte samma monster som jag?
Lutar mig närmre och ser alla fel, hur kan de säga så, provar ett leende men känner ångest och undrar hur länge jag kommer att få ha det kvar.

Men nej.. jag vill inte sitta där uppe.. tycker om att stå på marken och känna gräset under fötterna, tycker om att springa, hoppa och dansa även om jag ibland snubblar.
Men jag bjuder på det.
Blir less, o grinig o jävlig i bland.. har till och med fel fast jag envist hävdar att jag inte har det
Bjuder på det också.

Bjuder också på helt oredigerade bilder idag..
just för att världen är så förbannat vacker.. precis som den är
Det är ju just därför som jag tycker så mycket om den
Undrar om jag kommer att säga så om mig själv någon gång..

Tema dimma fortsätter

En underbart solig dag som bjöd på värme på mer än ett sätt. Mysigt förmiddagsfika hos underbara K och L.
Kvällen blev riktigt kall men med gott fika och trevligt sällskap på klubben så härdar man ut ;)

Tema - Dimma

Svag men den syntes

någon timma idag

Saknar solen

och funderar på att börja med blodoffer för att få fram den igen.

Tills jag har bestämt mig får ni hålla tillgodo med solhyllningar i bilderna.

En underbar helg

Jag fyller år imorgon och med anledning av det så blev jag uppvaktad redan igår. Först skogspromenad med hundar och son sedan en jätte mysig eftermiddag med nära och kära gjorde gott! Att solen lyste hela dagen var ju precis vad jag önskat mig så det blev ju perfekt!

Tack allihopa igen!

I morse gick jag upp tidigt och åkte upp på klubben, vemodigt eftersom det var avslutning på unghundskursen jag har haft under hösten. Några saknades i dubbel bemärkelse och det är ett sånt fantastiskt härligt gäng så just nu känner jag mig tom... vad ska jag nu hitta på.

Stort tack till hjälpinstruktörer under kursens gång samt underbara L och P som pratade mest i dag ;).

Bilderna är från en av blombuketterna jag fick i går samt inledningen på denna dag.

Satte mig vig "gamla" datorn

och plockade fram alla gamla bilder...

Av någon anlaedning var jag ju tvungen att välja de med massa fint ljus i.

Solnedgången är från min altan och är helt oredigerad. Christian tog den bilden

Måste bara få lägga in

en bild med lite hopp om dagar utan regn.

Jag såg LJUSET!!!!

En kort stund skymtade det. Jag sprang mot det och det kändes som om alla bekymmer rann av mig, jag kände värmen, det välkomnande men när jag nästan precis var framme så drogs jag tillbaka in i det grå. Ett kallt grått regn strilade.

Det är tur att man har värmen och ljuset ifrån både 2 och 4-beningar runt omkring i vardagen.

Som tex nu... hur sugen är man på att krypa ned i soffan under en filt tillsammans med barnen kontra åka upp på klubben i mörkret och regnet. Jag säger det.. det är tur att jag vet vad som väntar i form av både 4 och 2-beningar... annars skulle jag stanna hemma.

En färglös dag

som var värre än på länge men av någon förunderlig anledning så kröp fotolusten fram ändå.

När jag hittade den lilla roliga knappen där man ställer in för svart/vit fotografering så trotsade jag regn och dimma o gav mig ut iskogen med kameran i högsta hugg.

Flera bilder från "förr"

Inspirationen vad det gäller fotandet är i botten men däremot desto roligare att leka med bilder i photoshop.

Bilderna är från vår sista dag i Krefeld. En fantastisk stad med urhäftig arkitektur.

Bilder från tidigare på hösten