



och lite träning kom oxå med... kändes riktigt bra att få njuta av stunden, mig själv och mina intressen. Suget kommer mer och mer

på brukshundklubben.



med en underbart vacker morgon. Sedan gick det sämre. Det gick inget bra på tävlingen men nu är det nya tag som gäller. Kan inte bortse från att det var en fantastiskt trevlig dag med fantastiska människor runt omkring.

Utanför viner höststormen, vindarna tar tag i stugan så jag tror att vi ska lyfta i bland.
var det en otroligt vacker kväll, speciellt efter allt regnande på dan. Extra vacker var den eftersom jag kände mig nöjd med att ha skött mig både i spåret och lydnadsträningen. Åsså är det extra skönt att ungarna har det roligt under tiden jag och gubben spårar.. alltså efter regnet.. Ännu skönare är det att sedan komma hem efter träningen å ungarna sover, rena och fräscha förstås, och kläderna redan tvättade...




Valborg har passerat, en ljuvligt vacker kväll även om den var lite kall. Efter att ha grillat så gick vi ner till sjön och såg på elden. Det som slog mig när vi stod där och njöt är hur mycket jag trivs här. En hel hoper med vilda barn sprang runt och lekte, klättrade och röjde. Det är så häftigt att se hur de tar sig upp på de mest konstiga ställen (även där det inte är helt lämpligt). Plötsligt så stillar allt av och alla barnen sätter sig på berget och väntar. Jarbells har riggat fyrverkerierna och för varje smäll så hör man barnen i kör: Åååååhhh!
Behöver jag berätta om hur de luktade på kvällen....
Enda gången jag skäms lite över (fast det var nog mest jag som riskerade livet) var när jag tog ut Jenta för rastning i kohagen där vi rört oss under hela dagen. Solen värmde och Jenta betede sig som en kalv på grönbete, med skillnaden att hon attackerar mina skor. Då krockar vi nästan med ett par Kanadagäss som gick och betade. Vet ni hur stora de är?? Jenta vet mycket väl att man inte får jaga men tar gärna ett steg fram och visar hur sugen hon är.. Det gjorde gåsen också. Fick en fin bild när de lyfte och flög sista metrarna ned till vattnet. Häftiga är de i alla fall.
Alla har väl någon fotosorg i livet och min hände i helgen. Jag har stått nere på bryggan med barnen ett tag och ska börja förbereda mig för att ta ut min hund. Lägger in kameren i bilen och går för att kolla hur det ligger till med tiden. Då hör man en schvoschande ljud och när jag vänder mig om så sveper en svan straxt ovenför den spegelblanka ytan (åt motsatt håll som den lilla fågeln oven) med solen i perfket sken. Det såg så fantastiskt ut! Jag springer till bilen och sliter fram kameran men den är borta.... Finns inte ord. Fast nu ville ju då fotoguden att jag skulle få fånga någon svan så han skickade två till i (vi kan kalla det för) Jennyformat. Ljudligt tutande kom de och vek av upp mot himlen, eftersom jag inte stod i närheten av vattnet, och jag hann knäppa några bilder.

