Nu struntar jag i det här..

Sitter här med kaffet i handen och försöker bota huvudvärken. Jag vet inte om det är ångest jag känner eller vad det är.
Undrar hur man ska överleva, hur man ska få tiden att gå.
Jag struntar i det här nu, jag släpper greppet.
Snart är de här och då far vi.
En hel vecka utan dator som jag ska överleva, vet inte om det blir några uppdateringar här, ja annat än pinsamt hemska telefonkort då förstås (jag valde musikmobil framför kamera, ska byta nästa gång). Ingen möjlighet att kolla alla de bloggar jag brukar vara inne på... ryyys.

Tänk er själva... en hel vecka i fjällen, jag, barnen, trevligt sällskap och deras supersmå barn. Gubben kommer senare.
Om det känns bra?

Att det gör!!!!!

SNÖN!! HÄR KOMMER VI!!

Hmmm

Som sagt, tålamod är väl inte min starka sida, att läsa och följa instruktioner är definitivt inte min starka sida men eftersom nu min telefon är så j-la världelös att fota med så känns det som om jag ska försöka upprätt hålla min heder genom att lägga in ett riktigt fotografi åtminstone.. får se om jag lyckas...

Så där ja, två blev det i alla fall. Även om de inte hamnade där jag tänkte mig. Nåja återkommer, nu börjar det närma sig jobbdax.