Vet ni vad... det kommer mera snö!

Åkte på en tur i dag i snökaoset, tack gud (eller vem det nu var som uppfann) för 4-hjulsdriften, för det behövdes.
En spännande bilfärd med massa skratt var precis vad jag behövde annars hade nog nervositeten tagit över helt, aldrig roligt med röntgen på hund, även om det inte var min. Så gott att få umgås med C en stund, var alldeles för länge sedan sist, får inte dröja så länge igen ;)

Längtan efter våren blir starkare och starkare, mycket tror jag beror på all denna snö, ser fram emot en riktigt vår med porlande bäckar och blommor som tittar fram. Ser fram emot alla bilder jag ska ta :)

Ensam...

och övergiven, mitt ute i skogen.

Undrar om den någonsin varit värd något, undrar om den någonsin kommer att duga till något igen.

Ursäkta bilden men

måste bara visa hur svenska lagkapten m.fl anlände till banketten.

En fundersam dag

och en dag att ägna åt sina tankar.
Det här gamla huset passerade jag under en bilfärd härom dagen och var tvungen att stanna och föreviga det.. innan det försvinner för alltid.

Äntligen!!!

I kväll börjar jag jobba igen (även om jag gjorde ett gästspel i fredags men då var jag sjuk så det räknas liksom inte) och jag längtar verkligen.
Har haft en fantastisk sommar där vi har gjort massor och för första gången på mycket länge så känner jag mig utvilad. Ska bli skönt när allt återgår till det normala och jag kan sätta mig i lugn och ro och gå igenom alla bilder... Det är några nu!

Har köpt en ny kamera, Canon EOS 50 D. Stormtrivdes med den andra men märkte på SMet att den inte riktigt orkade med.

SMet är slut och efter ett jättefint spår kunde vi konstatera att Chippen redan under lydnaden insåg att det inte var som vanligt. En lycklig (eller urjävlig beroende från vilket håll man ser det) hund tog för sig mer och mer och under skyddet sa han tack och adjö till husse och ville sköta resten själv... det höll inte domaren med och bröt (i resultaten står det diskad).
Självklart är vi inte nöjda men det är ett år till nästa, hunden är ung och föraren oerfaren och tid har vi gott om. jag är i alla fall glad att jag fick några bilder på Chippens bett samt när figgen Anders kämpar med honom ;o)
Fullständiga resultat hittar du här och för en massa bilder kollar du här.
Vad det gäller resultaten så är kan jag inte slutat tänka på Gert Fylking och hans "Äntligen!!".

Ett fantastiskt stort Grattis till er alla från mig. Vi räknar med att kunna åka med till Tyskland och hejja!

I går for vi i väg till Kjula Dragway och såg på massa snabba, snygga och alldeles underbara fordon, både 4- och 2-hjuliga. Har inte varit i väg sedan Sko-Unos tid på Mantorp.. oj.. innan ungarna föddes, minst 9 år sedan!!
Jag lovar härmed dyrt och heligt att det inte ska ta så förbenat lång tid till nästa gång!! Ungarna var i extas!

Mer tur än en tokig..

Idag var det dax för plask och bad. Jag som är en rätt stelfrusen person av mig finner föga nöje att hoppa i bland isbjörnar och andra galningar, kanske lika bra det nu när spöket håller på och lär sig att simma. Lätt för att lägga mig i för mycket annars..
Hur som haver, simmkunskaperna som kom sist fanns kvar och nu skulle här tränas, bägge ungarna var trötta och på bristningsgränsen redan innan men vet ni ... DET GICK BRA! Bara lite utbrott för att snorkeln inte fungerade (ni skulle höra anledningarna till varför...) och sedan kom det: Mamma nu vill jag ta Sköldpaddan! Ok, sagt och gjort, syrran har ju redan klarat den. Sedan ville bägge ta Baddaren och när vi väl gick därifrån hade bägge klarat Doppingen också. Eftersom dessa var så enkla så ska vi nästa vecka sikta på Guld Baddaren och några andra.
Mer info om märkerna hittar ni här och här .
"Ehh, mm det låter ju trevligt" kanske ni tycker.. "och..??".
Jo det ska jag tala om att de där fuskande små ormarna som jag närt vid min barm gör allt för att klara sig igenom på lättast möjliga vis. Återigen så känner jag mig som en sån där "hockeyförälder" som pressar barnen till det yttersta och tvingar dem till saker de inte klarar av. Jag hoppas bara att någan av de som är där i badhuset hör hur konversationen går till: -Lilla gubben du behöver inte vi kan ta det någon annan gång, märkena finns kvar, -Jag hick snyft vill ju men snyft det går inte och du såg inte när jag simmade under vattnet. Varför MÅÅSTE man göra så jag vill inte men jag vill ha... (sedan funkar det plötsligt).
Men syrran då vad gör hon, jo hon är en sån där att hon kan allt. Grejjar det nästan med en gång.. och det påpekar hon gärna för brorsan som står och snyftar -Titta vad jag kan, jag är jättebra på det! -SNYFT, HICK, GRÅT!!!
Fast å andra sidan har han ju en referens och en trigger, det är ju bra..*pustar ut*

Sedan var jag tvungen att fördärva dagen genom att skrämma livet ur både mig och barn genom att få släpp på bilen i en kurva och inseattdetvarkrondikenpåbäggesidorochjagrattarförmycketslutameddetbromsentarintedethärgåråthelveteochdärsåsnurradeviruntochsåtogdetstopp.
Inte en bil i sikte som vi kunde krocka med och vi höll oss på vägen helt oskadda. Den här dagen var nog inte så tokig kan jag ju säga *skakar fortfarande*