Mer tur än en tokig..

Idag var det dax för plask och bad. Jag som är en rätt stelfrusen person av mig finner föga nöje att hoppa i bland isbjörnar och andra galningar, kanske lika bra det nu när spöket håller på och lär sig att simma. Lätt för att lägga mig i för mycket annars..
Hur som haver, simmkunskaperna som kom sist fanns kvar och nu skulle här tränas, bägge ungarna var trötta och på bristningsgränsen redan innan men vet ni ... DET GICK BRA! Bara lite utbrott för att snorkeln inte fungerade (ni skulle höra anledningarna till varför...) och sedan kom det: Mamma nu vill jag ta Sköldpaddan! Ok, sagt och gjort, syrran har ju redan klarat den. Sedan ville bägge ta Baddaren och när vi väl gick därifrån hade bägge klarat Doppingen också. Eftersom dessa var så enkla så ska vi nästa vecka sikta på Guld Baddaren och några andra.
Mer info om märkerna hittar ni här och här .
"Ehh, mm det låter ju trevligt" kanske ni tycker.. "och..??".
Jo det ska jag tala om att de där fuskande små ormarna som jag närt vid min barm gör allt för att klara sig igenom på lättast möjliga vis. Återigen så känner jag mig som en sån där "hockeyförälder" som pressar barnen till det yttersta och tvingar dem till saker de inte klarar av. Jag hoppas bara att någan av de som är där i badhuset hör hur konversationen går till: -Lilla gubben du behöver inte vi kan ta det någon annan gång, märkena finns kvar, -Jag hick snyft vill ju men snyft det går inte och du såg inte när jag simmade under vattnet. Varför MÅÅSTE man göra så jag vill inte men jag vill ha... (sedan funkar det plötsligt).
Men syrran då vad gör hon, jo hon är en sån där att hon kan allt. Grejjar det nästan med en gång.. och det påpekar hon gärna för brorsan som står och snyftar -Titta vad jag kan, jag är jättebra på det! -SNYFT, HICK, GRÅT!!!
Fast å andra sidan har han ju en referens och en trigger, det är ju bra..*pustar ut*

Sedan var jag tvungen att fördärva dagen genom att skrämma livet ur både mig och barn genom att få släpp på bilen i en kurva och inseattdetvarkrondikenpåbäggesidorochjagrattarförmycketslutameddetbromsentarintedethärgåråthelveteochdärsåsnurradeviruntochsåtogdetstopp.
Inte en bil i sikte som vi kunde krocka med och vi höll oss på vägen helt oskadda. Den här dagen var nog inte så tokig kan jag ju säga *skakar fortfarande*