Vad är det som är viktigt

Den, för mig, svart/vita våren börjar sakta övergå till sina riktiga färger. Det är fortfarande långt kvar och många bakslag kommer att komma men oavsett så kommer ljuset och färgerna att komma.
Runt omkring mig händer saker, såna som betyder något förvinner och kommer aldrig att komma åter. Det enda jag står kvar med är mina minnen och mina bilder, och de är många.
Men plötsligt bleknar alla problem när man sätter det i relation till andras. Jag har alltid gått till försvar för nära och kära. Kan slåss med näbbar och klor för att folk jag älskar ska må bra.
Den här gången finns ingenting jag kan göra, kan bara sitta här och hoppas, hålla tummarna och värst av allt... vänta..
Vill kasta mig i bilen och komma farande, vråla: FÖRSVINN, DU HAR INGET HÄR ATT GÖRA!!!!!!!!!
Men det hjälper inte..
Det enda jag kan säga är: jag finns här.. vare sig du vill prata eller bara vara tyst.
Aldrig förut har jag bott så långt bort