The Rose..

Ibland känner man sig liten, mindre, minst..
Ibland behöver man påminnas:

"Some say love it is a river
that drowns the tender reed
Some say love it is a razer
that leaves your soul to blead

Some say love it is a hunger
an endless aching need
I say love it is a flower
and you it's only seed

It's the heart afraid of breaking
that never learns to dance
It's the dream afraid of waking that never takes the chance
It's the one who won't be taken
who cannot seem to give
and the soul afraid of dying that never learns to live

When the night has been too lonely
and the road has been too long
and you think that love is only
for the lucky and the strong
Just remember in the winter far beneath the bitter snows
lies the seed
that with the sun's love
in the spring
becomes the rose"

Vet inte vem som skrev den men älskar att höra Bette Middler sjunga den.
Tar åt mig av orden och inser att här kan jag ju inte sitta o häcka ;)

Thank you for the music

Musiken har alltid spelat en stor roll i mitt liv, olika låtar hjälper mig att både minnas och känna olika saker. Inte så noga med vilken stil eller band utan det är mer humörmässigt. Allt i från schlager till trashmetal. Jag älskar att dansa och sörjer att jag inte kan sjunga, imponeras av duktiga och engagerade musiker.
Det här året har börjar i musikens tecken på mer än ett sätt. Förutom att jag har "upptäckt" nya låtar så har jag varit på spelning med Mental Issues, The Baseballs och Prime Time. Tre band med helt olika inriktningar men som helt klart är värda att lyssna på. Resten av året kommer att bjuda på mer musik, det vet jag redan nu.
Bilderna är från studion när Prime Time spelade in sin skiva.