När började vi tillåta dumheter?

Funderingar.. igen..
Någonting har hänt.
Under en lång tid så har jag ondgjort mig över grejen att man "inte får säga i från".. till ungar och hundar.
"Du ska vara snäll", "de ska tycka att det är roligt"..  "fråga vad de vill".. AVLED..

Jag säger NEJ!!
I helvete heller.
Det här är så fel.

Någonstans i vår välvilja att gå ifrån aga och misshandel så har vi tappat bort oss..
Vi har tappat greppet.
Vi tappade bort hjärnan och nu håller vi även på att tappa hjärtat.

Jag är ledsen.. men vi kan inte skylla på någon annan..
Det är vi som har gjort fel.
Gör om gör rätt.. för det går..

Någonstans saknar jag HSB-gubben.. den där liraren som hela gänget på "Myggan" i Tyresö var livrädda för. Han som kom farande på sin flakmoppe och jagade oss när vi sabbade grejor. ALLA visste att han låste in barn i källaren.. Det VISSTE vi!! (Fast mig veterligt dräpte han faktiskt ingen.. eller så mörkade alla föräldrar och HSB det rätt snyggt..). Han kom farande som någon ur vilken skräckfilm som helst varje gång vi bröt av grenar.. klättrade på pergolan eller riskerade att ha sönder något.. saker eller oss själva..
Han kanske inte var så jävla farlig.. den där HSB-gubben..
Det kanske var så att han INTE jagade oss en hel dag för att han ville stoppa ner oss till sin samling i källaren..
Det kanske var så att han for fram och tillbaka på moppen för att han jobbade.. och i hans jobb ingick bla att se till att växtligheten överlevde osnutna ungars framfart (och även i viss mån att inga ungar skulle dö på hans skift..)
HSB-gubben.. jag saknar dig
Vi behöver dig..
Vi behöver vuxna människor som törs säga i från.. Vi behöver vuxna människor som finns där, står emot och framför allt HAR HJÄRTAT MED SIG!!

Hatet som sprider sig är konstigt!
Vad fan har de i min generation gått på som plötsligt kan tillåta sig att hata så jävla mycket??
Jag vill minnas en hel del ungjävlar när jag var i den åldern som stökade till det ganska ordentligt  och det är flera av dem som gnäller mest nu.
Vi hade fortfarande vuxna omkring oss som mindes hur det kändes att få stryk för något man kanske hade gjort.. De mindes hur det kändes att få konsekvenser för något man kanske hade gjort..
De ville inte tillbaka dit men de ville att saker skulle bli rätt så de såg till att finnas där, jaga oss om det behövdes men jävlar vilka kramar de kunde ge också..

Jag klandrar oss och er.. min generation och generationen innan.
Jävla latmaskar som åker räkmacka på något som andra offrat sitt blod på  för att åstadkomma..
Jag hoppas ni är nöjda nu när ni sitter inlåsta och är rädda för det som ni själva har låtit växa sig stort..

Vi har ett val nu.. större än vi tror.. det handlar inte bara om några övergödda skitsnackare till politiker..
Vi måste välja om vi ska låta Hatet växa eller alliansen mellan Kärleken och Förståndet vinna
Jag vet var jag står