Kan inte annat än att konstatera att jag har tappat balansen.. Saker som förut var så självklara, som jag rakryggad kunde stå för, kunde ge råd om framstår just nu som oövervinnerliga hinder.
Självkänslan är i botten och den trygga attityd jag byggt upp är ett minne blott.
Folk frågar mig om hundfrågor, barnen har frågor de vill ha svar på precis som de alltid har fått av mig förut men jag har inga svar.. känner mig alldeles tom på kunskap vad det gäller allt. Försöker hålla uppe fasaden men inom mig så skriker jag av rädsla över att jag inte kan och inte förstår...
Jag vet att jag borde ha två ben att stå på, att kunskap jag fått borde finnas kvar men jag har inget att ge, inget att ta av.
Det är väl nu min bearbetning börjar, har ägnat en tid åt att lyssna på andra utan att kunna komma med mina egna åsikter, men nu har min hjärna fått nog.
Det fanns anledningar till att beslut togs och det fanns anledningar till att börja om..
Nu är det dax för den här ryggradslösa amöban att börja utvecklas, skaffa egna ben att stå på och ta sig upp på land igen för där.. där väntar livet
No comments:
Post a Comment