Det kanske är meningen att man ska vara tyst i bland, vet inte, men det är inte min starka sida. Skulle kanske kunna säga att det är en svaghet.. fast det svider att uttrycka sig så. Brukar ha lätt för att få orden att komma, jag brukar vara sams med dem, har använt dem för att skriva, förmedla osv. Utan ord inget liv...
Men nu är vi osams, jag och mina ord.. vad jag än försöker säga så blir det plumpt och fel, försöker hitta rätt ord men det spelar lisom ingen roll.
Bläää är det bästa just nu.
Undrar om det kan hänga i hop med den här svidande känslan i halsen.. jag är inte van vid den. Den där kraxande rösten som flyger ur munnen när jag öppnar den, vart kommer den i från? Hostattackerna när jag försöker få rösten att klarna..
Ja men alltså allvarligt.. förkylning är ett otyg!
Ska nog prova på.. "tiga är guld"...
men ååååhhhh vad det är jobbigt.
No comments:
Post a Comment