



Smaka på det ordet, det får mig att vilja kröka på läpparna och spotta ut det igen. Jag kämpar för att hålla mig i från det men så händer det saker som får mig att trilla dit, igen.
Föraktfull
smaka på det ordet, känner du att det smakar likadant som det förra.
Man får en attityd som jag inte gillar, sträcker på halsen och ser ner på andra med en blick som säger allt.
Jag hatar de två orden, främst för att det är precis så som du får mig att känna och det gör mig svag.
Jag kommer aldrig att fatta va fan gjorde du så mot mig! De totala sveken, jag räknar till två stora som du riktade direkt mot mig. Vad har jag gjort dig för att förtjäna det här??
Men vet du, det är inte det som är det värsta, det hade jag kunnat leva med. Men nej, du var tvungen att visa din totala makt. Det är det som får mig att brytas ned gång på gång. Det värsta var hur du... nej hur NI kunde ta i från mig de som jag älskar mest.. de som jag borde ha fått älska mest.
Jag kämpar för att inte ramla ner i bitterhetens avgrund, jag kämpar för att ta mig förbi föraktfullhetens vassa klippor. Jag har varit här förut och jag tänker fan inte stanna här, tänker inte ge dig den tillfredställelsen.
Jag vet att jag kommer att ta mig härifrån men just nu sitter jag på en avsats mellan bittehet och förakt och njuter av att få hata men sitter jag här för länge så är jag fast.
Det kommer inte ta lång tid innan jag tar mig härifrån, det räcker med den lilla tanken att jag är så mycket bättre än du, jag har så mycket mer att leva för som du din stackare aldrig kommer att få. Du beter dig som en mästare men det sorgliga är att du har missat den stora grejen, HELHETEN.
Det är så mycket som du aldrig kommer att få förstå.
Kan inte låta bli att le, jag tycker faktiskt synd om dig. Du hade kunnat bli så bra men du ska alltid förstöra allt.
Stackars dig, det kan inte vara lätt.
Nej, nu får det vara nog, jag kan inte sitta här och lata mig. jag har ett liv att leva och människor runt omkring mig. Ska bry mig om dem i stället precis som de bryr sig om mig.
Jag var ute ett tag med kameran och i dag var första dagen som solen värmde mitt ansikte igen. Det kändes toppen.
relaterade sidor:
No comments:
Post a Comment