Det händer

Det är länge sedan som jag insåg att jag tycker det är jobbig med förändringar.

Det är ganska behagligt att trampa runt i invanda spår, men vet var man ska sätta fötterna för att inte snubbla och skulle det ändå bli så vet man hur man ska göra för att landa mjuk.

Förändringar innebär att man måste tänka, planera och det kan ändå gå åt pipsvängen. Man vet vad man har men inte vad man får...

Jag tittar ut genom fönstret och ser på snön som hänger ned över taket, förändringen har redan börjat, det här är inte något jag råder över.

Jag vet vet vad jag har nu och skräms över hur det kan bli. Det var länge sedan det kändes så här.

Trots att att det är skrämmande så välkomnar jag förändringen, jag lär mig något nytt och går starkare därifrån men det är läskigt... riktigt läskigt.

Jag tittar ut genom förstret och ser på snön som sakta droppar bort.

Vet inte vad som kommer att hända, det var så länge sedan det var så här...

De invanda spåren smälter bort och man ser nya vägar att gå.

Ser mig omkring och ser andra som med skräckblandad förtjusning välkomnar det som händer.

Även om vi tvivlade så har våren har kopplat sitt grepp och den kommer att komma i år igen.

Det är hög tid för förändring....