Jag vandrar vägen fram, en väg som jag aldrig gåttvet inte vad som väntar bakom nästa krön, kan bara blicka tillbaka på den kunskap jag fått
Vägen förändras, allt känns motigt och jag vill inte mer
backarna blir för långa och branta, blir så trött på att gå så jag lägger mig ner
men när jag väl ligger ner så kommer den envisa känslan igen
det här är inte min grej, jag tänker fortsätta att gå, jag kämpar mig upp och undrar vad för utsikt jag får njuta av sen
Livets väg är tung och knappast lätt att gå
men det är ju också det som är tjusningen och väl därför man kämpar på
No comments:
Post a Comment